Det finns två genrer med benämningen hardcore;

1) Hardcore är en subgenre av musikgenren punk och uppstod i USA i runt år 1980. Banden spelar i de flesta fall avsevärt snabbare än punkbanden på 70-talet gjorde, med samma fokus på ilska och aggressivitet. Låtarna är ofta korta, snabba, aggressiva och konsista, ofta bestående av endast ett par till tre riff och det lämnas sällan utrymme för gitarrsolon eller dylikt. Traditionell hardcore går i regel i 2-takt eller 4-takt. Aggression, DIY, straight Edge, skateboardåkning, veganism och hat är vanligt förekommande ämnen i texterna. Vanligt är också att man beskriver sin egen scen och/eller sin plats i samhället med kända låtar som till exempel New Yorker Crew, med bandet Judge.

I Sverige är det dock vanligt att trumkompet går i så kallad d-takt, eller d-beat. Det brittiska bandet Discharge var den grupp som började skriva låtar i d-takt och räknas som de som förde in detta i den hårda punken.

När hardcoren utvecklades tog många band även inspiration från hårdrocken och metallens tyngd. Idag används ofta termen hardcore som en övergripande benämning på hård och snabb punk. Vad som anses tillhöra genren är mycket subjektivt.

Exempel på musikstilar vars band och musik ibland benämns som hardcore är crust, raw punk, kängpunk, grindcore, metalcore, emocore, power violence, fastcore och screamo.

2) Hardcore eller hardcore techno (för att skilja det från hardcorepunk) är en musikstil inom elektronisk dansmusik som har sina rötter tidigt på mitten av 1990-talet i städer som Rotterdam, New York och Newcastle. Typiskt för genren är högt tempo (160–300 bpm) och distorterade synthtrummor. Hardcore techno har med tiden blivit ett brett begrepp och innefattar undergenrer som strikt talat inte är techno. I början av 1990-talet var det mycket vanligt med influenser från house. Genren kallades då ofta för hardcore house istället för hardcore techno.

Mescalinum Uniteds We Have Arrived från 1990 räknas ofta som en av de allra första låtarna inom hardcore.